När det verkligen gäller tar känslan överhanden

montage

Hur kommer det sig att vi plötsligt låter känslorna styra när det verkligen är viktigt med en välgrundad åsikt?

Jag ser hur någon i min Facebook-närhet delar testet ”Vilken jeanstyp är du?” och försätts genast i en oerhörd uppgivenhet.

Förlåt, men ska någon annan tala om för mig vad jag är för jeanstyp? Det här är ju allvarliga saker. Om jag ska köpa nya jeans måste jag såklart börja researcharbetet minst en månad i förväg. Så är det väl för alla?

* * *

Jag älskar att researcha och att läsa på. Inför en Tokyoresa spenderade jag flera dygn på att kolla upp vilka restauranger som är bäst, givetvis sett till ett tiotal parametrar. Jag hade ett Excel-ark fyllt med data. Är det dags för solsemester måste jag ta ledigt en vecka bara för att studera potentiella resmål – och sedan gärna ta ut några för-semesterveckor för att test-semestra på något av dem och sedan komma hem, stolt förvissad om att det där resmålet, det var inget för oss.

För det är viktiga grejer.

* * *

Det var väl någon vecka sedan som jag hamnade framför en av TV4:s partiledardueller och försattes i en oerhörd uppgivenhet.

Det gick inte att urskilja många åsikter på en högre nivå än ”du har fel” och ”vår plan är bättre”. Vi tittare var inte i närheten av att få svar på några ”varför?”. Det var 100 procent appearence och zingers, noll procent sakfråga. I stället börjar man applicera massa meningslösa attityder på personerna som står där och tjabbar: den verkar statsmannamässig, den verkar trist och så vidare. Snygg frisyr. Snygga kläder. Vilka vita tänder!

Förlåt, men om jag ska delta i så viktiga grejer som ett val börjar jag väl researcharbetet minst en månad i förväg? Och så är det väl för alla?

Nej, jag gör ju inte det. Och det är nog många som inte gör.

Jag brukar göra någon valbarometer på nätet. Partipolitikens motsvarighet till ”Vilken jeanstyp är du?”. Sen strösslar jag halvt omedvetet med de här attityderna inför partiledarna och tar mitt beslut.

Så dumt.

Semestrar, restauranger, brallor: Research.

Viktig demokratisk handling angående landets framtid: Inte research.

Tänk om man skulle agera så i alla situationer.

Inför en allvarlig operation. Här har vi en doktor som har pluggat i hundra år, som pratar ingående om detaljerna i operationen och förklarar varför vi ska göra si och så. Men oj vad vita tänder den andra har, den får skära i mig!

Eller om man ska renovera sitt hus.

”Men ååhh vad den här hantverkaren tjatar om detaljer och våtrumscertifiering hit och dit, ritningar och hållfasthet och uääähh jag ORKAR INTE. Men mannen där bredvid, han känns bra. Väldigt snygg kostym.”

”Eh, han är hovmästare.”

”Ja men han ser så statsmannamässig ut!”

* * *

Jag vill bara betona att det det inte är för egen del jag är oroad. Det är helt okej att jag går på valbarometer plus känsla.

För min känsla är ju rätt.

Det är alla andra som oroar mig, deras känsla kan ju vara fel.

* * *