”Nej det är inte spaghetti och köttfärssås, det är ragu alla bologneeeeseee!” (Foto: TT)
Jag ska gifta mig om mindre än fyra veckor, så jag har börjat tänka på det här med jämställdhet i hemmet. Lite sent, kanske någon invänder, men då tycker jag du ska se på det som när människan efter nästan 120 000 års existens uppfann hjulet: Oj, vad glada man blev!
Så jag har tittat lite på hur det ser ut hos mig och Johanna. Det är klart att på vissa områden är vi mer jämställda och på andra är vi mindre jämställda. Men jag tycker det är farligt att peka finger för snabbt. Bara för att det råkar vara så hos oss att det alltid är en och samma person som inreder och pyntar fint med levande ljus är vi inte nödvändigtvis helt ojämställda, jag gör ju det för att jag vill! Och bara för att kvinnan ansvarar för städningen är inte det mitt fel – det är ju städfirman som väljer sina anställda.
* * *
När det kommer till matlagning är vi i alla fall helt jämställda. Då har vi delat upp det lite så att när det är vardag och makaroner och behöver gå undan lite så styr Johanna skutan med säker hand. Sådär varje dag ni vet, den vanliga, kanske lite trista matlagningsbiten. Men när det finns mer tid att jobba, när det är något särskilt, när det är läge för bells and whistles och ska imponeras, då steppar jag in i matchen. När det blir tävling, när det finns en känsla av att här kan det stajlas och inhåvas ”ohh” och ”aah” – då får ni göra plats på scen för den store Chef Hurtig. Håll i er specialimporterade syditalienska basilika för här kommer en skön kille som tänker kasta den nonchalant på en hög med pasta och ragu!
”Vadå ska du göra spagetthi och köttfärsås”, säger Johanna när jag på fredagseftermiddagen spärrar av köket till en gastronomisk frizon. Man måste börja tidigt om man ska göra det ordentligt.
”Köttfärsås? Ehhhh näe!!? Jag ska göra RAGU ALLA BOLOGNEEEESE! Från GRUNDEN!”
(Här får vi ta en sekund och begrunda hur mycket uttrycket ”från grunden” måste stå till svars för, det är ju en hel generation med sköna matlagningsintresserade killar vi riskerar att förlora.)
”Jaha, jaja okej, det blir säkert bra gubben.”
”Men det visade sig att vi inte hade något Tipo 00-mjöl hemma så jag fick sticka ut till Årsta Partihallar någonstans, det är en italiensk gubbe där som säljer eget. Det ska vara det bästa som finns. Kostade tusen spänn så det lär vara grymt.”
”Oj, det låter ändå dy…”
”Sen fick jag köpa en pastamaskin också för det hade vi inte heller någon. En Marcato Atlas. Motordriven.”
”Ska du ha rökt sidfläsk i? Vad gott!”
”Ja det blir gott, om du menar pancetta. Förresten, kan du ge mig min släng?”
”Eh, du menar kökshandduken?”
”NEJ! Det är inte en handduk nu, det är en släng. Det är inte alls samma sak.”
* * *
Klipp till lördag klockan 23:15. Johanna sticker ut huvudet till den gastronomiska frizonen, där det inte finns en enda kvadratcentimeter köksyta som inte är belamrad med utrustning eller råvaror.
”Hur går det älskling?”
”Skitbra, nu ska det bara koka åtta timmar till så är det klart! Jag ställer klockan på fyra inatt så kan jag gå upp och lufta vinet så blir det lagom att vi käkar vid sjutiden sen.”
”Okej vad bra, men du… Tror du inte det är bra om vi äter något litet innan vi går och lägger oss?”
”Jo du har rätt. Kan inte du koka lite makaroner? Jag är skithungrig!”
”Ja alltså jag gjorde en lasagne när du skållade tomater i duschen. Vi kan ta den.”
* * *
Så sammanfattningsvis: jag är lite av en föregångare när det kommer till att dela på köksarbetet i hemmet.
Men det låter inte superjämställt Johan, kanske någon invänder.
Jo, för om du räknar på det tar det exakt lika lång tid.
* * *
Läs fler krönikor!
DET ÄR INTE GUDARNA SOM ÄR TOKIGA, DET ÄR VI!
VI HAR BLIVIT ETT ”ALLT ELLER INGET”-LAND – OCH JAG HATAR DET
VI MÅSTE PRATA OM ALLA HIPSTERS
–