Hej jag heter Johan och jag tror att jag lever på 50-talet fast det är april 2011.
* * *
Året med Johan Hurtig – denna smått egoistiska följetong där vi undersöker vad jag haft för mig under året som gått – fortsätter. Mars och april blev lite av resande månader då jag prickade av metropoler som Bangkok, New York, Los Angeles och Kalmar. Jag överdoserade också på filter i min iPhone-kamera upptäcker jag dessvärre, men vad ska vi göra åt det nu? Inget så klart.
Bloggade om mina fyndade vintage-Levi’s med selvage och litet e på tabben som vi tidsbestämde till typ 1981.
Hade kostym på mig och tittade åt sidan.
Vi är för professionella för att stå över simpla ordvitsar om guld va?
Au, visst är vi det.
Konstaterade att jag fortfarande inte känner mig bekväm i keps, även om den råkar vara inköpt på plats i Los Angeles.
Köpte bland annat den här guldiga klockan. (Blev några månader senare av med alla mina klockor.)
Greetings from Mondrian, Los Angeles.
Tipsade om en asbillig budgetkavaj från Cubus!
Besökte himlen, förlåt, Cone Mills White Oak plant i Greensboro, North Carolina.
…och icke att förglömma, hade med det här meningslösa ordskojet i en rubrik.
Förhållandevis läsvärda inlägg från mars och april 2011:
Lanserar ”Woo-tecknet” i Sverige.
Lanserar musikgenren disp core.
Minns när jag gjorde studentradioprogrammet ”Uts Uts”.
Livebloggar när kvinna pratar om sin invärtes klåda.
Klassisk gubbvaktning i rollen som arg gubbe med svagt hjärta.
Avslutar april med att spilla kaffe på mina vita Converse och sätta det i ett populärkulturellt sammanhang.,
2012-01-03 16:19:34, 2012-01-03 15:19:34