Och vad har jag gjort för modemässigt den här dagen då?
Jag har bytt blandare i vårt kök. När jag oroat mig inför detta har jag nervöst sett framför mig en decimeter vatten över hela golvet och dyra skadestånd till grannarna under. Jag hade aldrig gissat att det största problemet skulle vara att få bort den gamla blandaren för att muttern hade totalrostat och i princip smält samman med omgivningen. I tre timmar var en roströd mutter under diskbänken allt som stod mellan mig och friheten, förlåt en ny kran. Jag provade med skiftnycklar, hylsnycklar, polygriper och rörtänger – eller rörtången kom inte ens åt – med det enda resultatet att muttern snart inte var åttakantig längre utan nedslipad till en perfekt cirkelform.
Alternativ lösning? På sant Free & Easy Mister Handyman-manér började jag istället demontera (slå sönder) själva blandaren, på ovansidan. Handtaget rök först, sedan mejslade jag bort den kromade ytan, bände bort vattenkranen och mer eller mindre högg bort ett antal tjocka packningar. Jag passade även på att hugga och skära mig lite i händerna, lite på måfå sådär när jag ändå var igång. Till slut var det bara en stump kvar, eller en knöl i ett hårt material, men under knölen kunde jag komma åt att såga av skruven som höll mig fången i köket.
Efter det kriget var anslutningen av den nya blandaren lite av en barnlek. Jag skruvade visserligen fast den för hårt så att en mellanliggande bricka sprack, det gjorde jag ju, men det gick att använda en gammal och förutom det gick proceduren smidigt. När jag lindade gängorna med teflontejp tänkte jag att sådan här tejp skulle man kunna tejpa på innersömmarna i sin högteknologiska kavaj i klassiskt utförande, sedan fortsatte jag installera och plötsligt var jag färdig. Sex timmar efter att jag satt igång.
Nu tänker jag gå och lägga mig nöjd och glad och sova gott tills jag vaknar av att vattnet stigit till sängkanten. Vi hörs imorgon.
,
2011-02-15 00:29:27, 2011-02-14 23:29:27