Jonas Cramby driver Sveriges bästa blogg. Fredrik Backman är en riktigt bra skribent. Johan Hurtig är kanske tråkigast på internet.
Det tycker i alla fall Maja Bredberg som driver en mammablogg på Nöjesguiden och hennes poäng verkar vara att hon råkade klicka sig in till mig och tyckte det var tråkigt där. Så tråkigt att hon väljer att slå knut på sig själv och skriva många, långa avslappnat schöna formuleringar om… ja det är lite oklart alltsammans, men det går i alla fall ut på att jag är dålig på många olika vis.
Varför gör hon så då? Jo, för att hon följer en långtgående tradition bland ”nya” ”unga” personer som vill ”skriva”: skrik högt och var jobbig, kritisera and you shall be seen (om man nu råkar vara inne på att slänga in lite engelska). En del ger sig med intressanta vinklar in i intressanta debatter, en del gör det inte. Bara det skriks.
Jag har fått instruktioner om att jag helst ska skriva några rader om detta, att jag ska bemöta kritiken, men den är så hattigt skrivet att jag tyvärr inte förstår nyanserna i den om de finns där. Och det gör de säkert Bredberg, lugn och fin nu, andas.
Min teori om grabstern är tråkig beklämmande och luftig okej, det får man såklart tycka, men hävdar man på allvar att den så grundläggande sexualdriften i mina händer blir ett verktyg för att befästa könsstereotyper så är man ju ute och cyklar ordentligt (på en cykel med damram, såklart).
Det finns ingen ”bashing” att missa, allt som skrivs på internet är inte ämnat att vara elakt Bredberg. Jag tycker att du avslöjar en lätt unken syn där som passar dig illa. Varför får inte jag könlöst njuta av en öl? Du får det. Det superfåniga pscchhtt:et utesluter ingen, oavsett kön och sexuell orientation.
Jag har inga problem med nya unga personer som vill SÄTTA PRÄGEL genom att svinga vilt omkring sig, så länge man gör det bra.
Mer bemötande än så blir det inte.
Maja Bredberg lyckas slutligen föra sina resonemangsförklädda ordvändningar till att handla om kukar och vore jag inte så förtvivlat tråkig hade jag förstås plockat upp denna uppenbart Freudianska avund, gjort mig själv till den gamla-könsroller-fiskande miljökämpen som Bredberg gissar sig till att jag är, och frågat följande:
Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dig den här gången… Saknas pojkvän?
Men eftersom det vore att lyfta hennes lilla uppmärksamhetstörstande och ändå lustigt spretiga påhopp till något att faktiskt uppröras över väljer jag alltså att avstå, tackar istället så mycket för uppmärksamheten och håller med om Cramby och Backmans storhet.
,
2010-07-19 11:35:14, 2010-07-19 09:35:14