Om man bortser från några saker.
Som att det inte sker på en trappa i Philadelphia utan i en ful uppförsbacke vid Skanstull i Stockholm.
Och att det inte är några snygga svettiga gråmelerade tröjor inblandade utan en dyr löpar-t-shirt i tekniskt material, som andas.
Plus förstås att det inte flaxar iväg några duvor (möjligen var där en trött fågel av obestämbar sort). Inga tågspår och inga snygga kameraåkningar.
Ingen 70-talspampig theme song, bara Otto Knows Million voices på repeat i lurarna. Givetvis ingen folkmassa som hejar på och följer efter mig in i slutspurten.
I ärlighetens namn är det inga likheter överhuvudtaget med någon berömd scen från en gammal film om en boxare.
Om man bortser från allt det där.
Då känner jag ändå att det väldigt mycket är ett Rocky-moment jag upplever när jag avslutar min löprunda.
Bara så ni vet, ni som satt på treans buss i morse och flinstirrade när jag hoppade omkring och skuggboxades.,
2014-04-14 12:22:49, 2014-04-14 10:22:49