Nu har jag sett Ulrik Munther framföra sin Tell the world I’m here för första gången.
Jag har druckit knappt en halv öl och ser därmed redan lite positivt på Ulriks mognare rockigare stil. Slut på tralligt akustiskt gitarrgullande som han körde med förra året och välkommen till tuff mc-jacka. Kepsen är kvar.
På ett sätt kul att han inte har några dansare och bara kör snygga visuals (kuriosa: samma Johan Holm som gjort dem har också gjort visuals till Cafés Stora Modepris 2012) men det tappar lite i maffighet. Jag tänkte först skriva lite lustigt om att The Killers ringde och sa att den där refrängen kan ni behålla men så tänkte jag att det är ju rätt elakt, om är kul. (Note to self: drick mer öl fort.) Plus det faktum att jag under tiden som jag skrivit dessa rader nynnat just Tell the world I’m heeeeere för mig själv cirka 14 gånger. För ett svenska folket som hört låten flera gånger redan kan den alltså ha vuxit så pass att den vinner.
Betyg: Fyra busiga pojkfrisyrer av fem trötta gubbkepsar.
Betyg på min recension: En halv öl av fem elakheter.
Kämpa Hurtig. Nu går vi vidare.,
2013-03-09 18:15:45, 2013-03-09 17:15:45