Jag har varit sjuk i princip hela veckan. En såkallad brakförkylning har sakta kravlat in innanför ansiktet på mig och bosatt sig under ögonen, i näsan, vid tinningarna och i pannan. Ordet mosig har passat perfekt för att beskriva mig, jag har inte orkat skriva speciellt mycket utan mest suttit och stirrat och varit sur.
När jag sympatitörstande berättat för vänner och arbetskamrater om min trista sjukdom har i princip alla ställt samma fråga: ”Har du feber också?”
Svaret har varit nej, ingen feber, och då har de alla reagerat på samma sätt: ”Inte? Okej. Aja hoppas du kryar på dig!”
Men tro inte att jag inte märkt det! Tro inte att jag inte märkt att ni mellan raderna säger ”jaha har du ingen feber, då är du ju inte sjuk på riktigt!” Jag känner ju att ni bara tycker jag är vek och svag, för om man inte har feber så är man ju inte sjuk PÅ RIKTIGT. När ni säger ”krya på dig” hör jag tydligt att ni menar ”krya på dig från din löjliga lilla påhittade sjukdom som inte innehåller feber”. HUR TROR NI DET KÄNNS VA? Just det, inte så roligt.
Det var alltså en triumfens uppvaknande imorse när jag mådde sämre än på hela veckan, tog tempen och hade 37,9. Så nu är jag sjuk på riktigt! VAD SÄGER NI NU DÅ? HA! Jag vann.
,
2011-01-28 14:25:38, 2011-01-28 13:25:38