Så var det dags för lite självrannsakan (finare ord för självhån).
För några år sedan när jag inte var bjuden på Ellegalan skrev jag en gång bitskt och festligt om andra gästers mindre lyckade galaoutfits, men när jag gick in och tittade på årets mingelbilder upptäckte jag en smärre failchock – som jag själv stod för. Jobbigt läge.
Här sedvanligt poserande med signaturuppsynen: rädd Bambi i strålkastarljuset. Så långt inget jättekonstigt, även om man snabbt ser att min tjusiga kompis Petra Tungården (som brukar intervjua mig om herrmode i Metro) har bättre solbränna såväl som kameravana.
Min skjorta och smoking är från J Lindeberg, flugan i sammet är från Oscar Jacobson och de fina lackskorna i slipper/loafermodell från Our Legacy.
Men här – bredvid bästa Nina Johansson, känd från webb-tv, kvinnan som en gång gav mig en blogg på Aftonbladet och satte igång denna ursäkt till mediekarriär, Lasses lillasyrra – händer det något.
Ser ni det?
Med hjälp av avancerad teknik kan jag visa en förstoring. Ena manschetten är BORTA! Istället för att kika fram de lagstadgade 2,5 centimeterna har den krupit upp under ärmen, bara för att ge plats åt skam och förnedring. Hur ska jag någonsin kunna göra mig lustig över någon annans för stora kavaj eller onödigt långa jeans om jag går omkring så här själv? Det går ju inte.
Ser ingen annan råd än att säga upp mig, så får det bli. Hej då!,
2013-01-14 14:14:09, 2013-01-14 13:14:09