Har du också drabbats av semesterpanik – ring stödnumret i slutet av texten. Foto: Scanpix
Frågan går inte att undvika tidiga somrar:
”Vad ska du göra på semestern då?”
Cue panikkänslor och framstressade lögner.
”Näe alltså, vi har väl inte bestämt… kanske tar en sista minuten om…”
”VA!? INTE BESTÄMT?? Det finns inget kvar, det är kört för er. I alla fall, VI SKA…”
Sen kommer de, alla fantastiska planer som de andra har för sina semestrar. Någon ska på en amazing resa söderöver (”helloo infinitypool!”), någon annan ska festa med juli månads coolaste DJ på Ibiza, en tredje ska vara en månad på någon släktgård. ”Vi åker till landet en sväng.” Landet! Vadå landet? Jag får utslag så irriterad blir jag. Varför kallar ni det för landet!? Ni är i landet hela tiden!
Att inte ha några planer är snudd på socialt självmord. Det är som att på 1700-talet gå ner till bytorget och skrika ”Kom igen killar, gay pride now! Eller?”
Du måste ha planer. Du skulle inte hinna slutföra meningen ”vi tar det lite som det kommer” innan folk är framme och lägger en varm filt om dig och kopplar in en kurator som vore du ett traumaoffer. ”Det blir obligatorisk debriefing för alla som var inblandade i… händelsen.”
Vad hände med att ta det lugnt? Vila? Chillaxa? Får man inte ens bara softa ut den längre?
Svaret är nej. Du måste fokusera, mer än någonsin på semestern. Det är ju först då du verkligen har tid till det där perfekta livet du inte hinner med resten av året. Fem veckor då allt måste vara perfekt! Inte konstigt då att man får kämpa. Det tas i som att hela året ska komprimeras ner i EN ENDA megalyckad instagrambild. Landet, solresan, självförverkligandet, maten, den nya hobbyn, den älskade partnern (hjärtemojisar!) – och samtidigt tiden för sig själv (den viktiga!) Den här semestern ska jag hinna leva ikapp!
Klart det blir lite stress, det är ju extremt påfrestande att hela tiden trycka undan frågan som gnager i bakhuvudet.
Kan det vara så att livet egentligen är det som pågår mellan semestrarna?