Är du tunnhårig? Gratulerar, då är du trendigast av alla just nu!
Det händer mycket i världen just nu. Idag ska vi prata om en utveckling som är av stor vikt och kommer få stor betydelse världen över.
Det handlar om herrfrisyrer.
* * *
Förra veckan: Jag ser om hela Seinfeld (som man gör en gång i halvåret) och stelnar till när den konstanta bittergubben George Costanza i en bisats säger att han är 33 år. Panik! Det går inte ihop. Den tunnhåriga och lite överviktiga farbrorn – två år yngre än vad jag är?
Jag lugnar ner mig lite och börjar fundera, varför känns det så konstigt?
Det är något med håret. George är liksom halvt flintskallig: tomt från pannan och upp till mitten, sen rejält med hår bak och på sidorna. För att parafrasera den gamla hockeyfrillans slogan: baldness in the front, party in the back. Det känns ovanligt och gör att han känns lite äldre. Ingen nutida man skulle ju bära sin tunnhårighet med så rak rygg, nuförtiden verkar alla män raka huvudet helt och hållet så fort det tappas några små strån.
* * *
Måndag kväll: Jag tittar på herrfotbollskillarna som spelar mot Bulgarien. Det nya post-Hamrén-i-obehaglig-väst-landslaget, ett nytt lagbygge utan Zlatan, början på en ny era. När Ola Toivonen gör mål noterar jag hans nya frisyr, kort och lite busigt. Han brukade ju ha långt hår? På reprisbilderna visar det sig dessutom att det är lite glest mellan stråna. Plötsligt ser jag bara spridda strån över hela planen, det är vågade vikar vart jag vänder blicken! Andreas Granqvists vikar är kanske inte så nya, men bortvalde John Guidetti? Vikar. Plus Albin Ekdals hårfäste som känns allt högre (ivrigt påhejat av pappa Lennarts hårfäste kan man tänka). Jimmy Durmaz i hipsterfrilla och Oscar Hiljemark i manbun känns hopplöst omoderna i sammanhanget. För då slår det mig, här har vi en trend! Från den modecykliska allt-kommer-tillbaka-Costanza-frisyren, via modeföregångaren Jonas Lundqvist och hans rakryggade baldness till de ständigt stilinfluerande fotbollskillarna. När sedan den rundlagde och rödklädde Ken Bone tar över presidentdebatten i USA med sin värdiga tunnhårighet är det bortom allt tvivel.
Jag har sett framtiden, den är flintskallig och stolt: The baldie is back!
* * *
Glöm hår på hela huvudet och glöm alla sista-utvägen-helrakningar. Glöm till och med desperata combovers. Framförallt, glöm alla superdyra och komplicerade behandlingar och ingrepp. Omfamna flinten och det kvarvarande håret på samma gång. Ju större skillnad desto bättre. Vi frisyrhandikappade herrar med intakta kalufser kan bara stå och avundsjukt betrakta era fina kala hjässor i perfekt balans med de hårklädda sidorna.
Själv funderar jag på att göra något drastiskt.
Att lägga mig under kniven – och raka halva huvudet.
* * *
Läs fler krönikor!
JAG HAR GJORT MED FÖR JÄMSTÄLLDHETEN ÄN NÅGON ANNAN
VI HAR BLIVIT ETT ”ALLT ELLER INGET”-LAND – OCH JAG HATAR DET
VI MÅSTE PRATA OM DE OSYNLIGA STRUMPORNA