Den gamla ordvitsen i rubriken hade väl räckt. Men vi kan ju vara lite konsumenttillvända också.
* * *
Klockan är 21.22 och jag står i tvättstugan med blöta jeans uppdragna till strax över knäna.
Det är mycket kallt och obehagligt.
Tråkigast är att jag måste dra upp dem hela vägen och ha på dem ett tag. Och sedan göra samma sak med ett till par jeans.
Hur hamnade jag här?
Lex denimfascism – lagen om jeansvård – säger att man måste bära sina otvättade jeans i minst sex månader för att få snygga Atari-logo-liknande slitningar, innan man tvättar dem. Visst, det är väl bra och så, men man kanske inte alltid vill ha så tydliga slitningar? Och man kanske köpt osanforiserade Cone Denim Made in the USA-brallor från LVC som är typ två storlekar för stora? Anledningarna kan vara många men nu föll det sig i alla fall så att jag hade två jeans – ett par helt råa och ett par lite skrapade – som jag ville krympa till. Midjan var dock som den skulle. (Säg att jag är en fetmagris, gör det bara!)
Eftersom jag glömde ta före-bilder så finns det inga sådana och eftersom jag glömde hur man tar bra bilder finns det inga sådana heller. Balanserar det hela med två skandalösa jeansrumpfoton.
Jag tvättade byxorna i 95 grader, utan sköljmedel och med bara lite tvättmedel. Och magiskt nog krympte de cirka två storlekar i vidden och säkert uppemot 10 centimeter på längden.
LVC-Nils (en kille som heter Nils och jobbar med LVC) har snidat till en träbit som motsvarar hans midjemått. Den knäpper han byxorna runt innan tvätt för att på så sätt motverka krympning i midjan. Smart!
En sådan har inte jag och därför får jag stå och huttra av köld och obehag när jag (inte utan kraftsamling) tar på mig mina blöta jeans. Efter fem minuter känner man att de släppt efter lite och format sig i midjan, då är det bara att ta av dem och låta dem torka. Färdigt och riktigt fina 50-talsblå nyanser.
Nästa gång experimenterar vi med torktumlaren. Bis dann!