Idag har jag sprungit runt hos massa PR-byråer som visar upp nästa års vårkollektioner från alla sina varumärken. Det är superkul men aningen stressigt. Byråernas showroom är alltid sjukt trendiga och designade medan jag, som ni vet, är en enkel man från Småland.
På ett av ställena skulle jag lite kvickt låna toaletten. Eftersom de bara hade en toa var det en mindre kö utanför men det gick hyfsat snabbt. I sann lyxig PR-anda stod det flera olika tvålbehållare till vänster om handfatet, med olika dofter får man förmoda. Jag nöjde mig med en.
Till höger vid handdukarna stod en annan behållare med någon sorts designerhandsprit. Jag är typ handspritsberoende, älskar skiten, så när jag torkat händerna tog jag en rejäl klick i handen och började smörja in den genomskinliga gelen i nävarna på vägen ut.
Det var bara det att handspriten inte var någon handsprit. Utan troligen ytterligare en sorts tvål. För när jag smorde gick den inte in i huden utan började löddra och bli vit istället.
Ajdå.
Smörja.
Löddra.
Smörja smörja.
Löddra löddra.
Nu befinner jag mig mitt ute i showroomet igen. Fullt med folk och bara sekunder tills någon härlig PR-tjej kommer fram till mig och vill visa kläder. Eller ta i hand.
Smörjasmörjasmörja.
Lödderlödderlödder. Vitt lödder.
På trettio sekunder jobbar jag i panik upp ett jäkla lödder. Det ser ut som om jag har handskar på mig – gjorda av vispgrädde.
* * *
Så ja, jag ville väl bara säga: Om du är en härlig PR-kvinna i Stockholm och undrar varför han Johan Hurtig försvann så snabbt från pressvisningen idag – nu vet du.
Själv sitter jag här på redaktionen igen och tänker förtränga händelsen. Bortgjord, skamsen och har precis förstört mitt tangentbord.
Men satan vad jag luktar gott om händerna.,
2012-10-16 16:58:22, 2012-10-16 14:58:22