Jag är inte på något sätt en vinexpert. Men jag hatar att inte vara duktig på saker och ting. Det kanske är ett typiskt medelklassigt bildningskomplex men oavsett ämne vill jag ha koll, vara hyfsat påläst, veta ett och annat. Försvarsmekanismen när det inte går? Att skoja till det.
När det gäller provsmakning av vin är typexemplet att kraftigt svinga runt vinet i glaset, nyfiket stirra ut det, snorta upp samtliga arompartiklar i näsan, ta en klunk som yvigt skickas runt i munnen innan jag försjunker i några sekunders djup eftertänksamhet och sedan utbrister:
– Mm-mm! Rött va?
De vinprovningar jag deltagit i tidigare har varit torra (hoho) sammankomster, fyllda av för mig intetsägande smakord som petroleum och skumbanan och ett evigt rabblande av druvtyper och jordmåner. Vinböcker likaså – till och med värre eftersom du inte ska smaka på dem, tydligen. (Åh vilken påtaglig eftersmak av… papper och… bläck.) Men med sommelieren, journalisten och författaren Alf Tumble är det bara att vaska de där gamla sanningarna, visar det sig.
* * *
Jag befinner mig på en vinprovning med anledning av Tumbles nya bok Drick! och det är roligt redan från början.
Vi får lära oss om hur olika viner passar till olika sorts musik, och Alf berättar att han medvetet ville bort från traditionell druvkategorisering för att istället fokusera på hur man dricker. Till exempel överraskar han oss med att presentera den optimala kompisen till ett glas champagne: helt vanliga potatischips. Och det stämmer – så gott!
Det perfekta mötet mellan Madeira och blodpudding nämner han bara i förbifarten.
Därefter ställer han fram geléhallon som vi ska smaka med rosévin, och säger att det kommer smaka ”sur gammal finlandsbåt”.
– Det är dåligt va? frågar någon (okej, jag), och alla skrattar.
Sedan kommer de på sig själva med att ha brutit den heliga vinprovningsstämningen. Det ska ju vara seriöst detta. Allvar. Så när vi får blindprova ett öl och någon, som vi kan kalla DN-journalisten Jenny Damberg, säger att det smakar som ett gammalt folköl blir det alldeles tyst i lokalen.
Men guud… vad är det hon sägeeer… hon tror att det är vanligt folköööl….
– Spot on, säger Alf Tumble, det är precis vad det är!
Proffsen andas ut i smyg. Men åh det visste ju jag ocksåå…
Tiden går orimligt fort när Tumble tipsar vidare om bra burköl och återlanserar den hånade drycken Sangria. Provningen avslutas med en iscider (vad är det ens?) från Umeå som vi avnjuter med Refused i högtalarna.
Kort sagt: om Alf Tumble lyckats överföra ens lite av den entusiasm som han utstrålar personligen till boksidorna så är Drick! ytterst köpvärd för alla som vill veta mer om drycker utan att ha tråkigt under tiden. Släpps den 25 mars.,
2013-02-06 15:58:56, 2013-02-06 14:58:56