Året är 1996, jag ska snart fylla 15 och frågar mamma och pappa om jag får åka på Hultsfredsfestivalen med min kompis Emil. Vi får, men bara om vi sover hemma i Kalmar varje natt.
Då vill vi inte – ”ni fattar ju ingenting, hela grejen är ju att man ska tälta och vara kvar på nätterna (och dricka ljumna burköl som man gömt för dräggpunkare, och däcka ovanpå sovsäcken och vakna av att nämnda dräggpunkare ramlar på ens tält i jakt på ljumna burköl)” – och festivalplanerna ställs in.
* * *
1997 fick vi åka utan förbehåll och planeringen inför var rigorös. Vi skulle åka dit någon dag innan festivalen börjar för att få bra tältplats och ha kul extra länge.
Sagt och gjort, vi anlände onsdag förmiddag, satte upp läget, öppnade en ljummen burköl och gömde resten i en grop under tältet. Sedan festade vi på och sprang omkring mellan tält och halvbekanta skolkompisar till sent på natten.
Dagen därpå startade festivalen. Äntligen skulle vi få börja checka av banden i våra noga förkryssade program.
Men jag vaknade med en hemsk feberfrossa, frös och svettades på samma gång, låg och skakade och mådde skräp. Min kompis Johan kom med en langos som jag inte orkade äta.
Jag låg där och mådde dåligt i några timmar och väntade på att det skulle gå över, mina kompisar turades om att komma tillbaka från festivalområdet och kolla till mig och berätta om hur grymma spelningarna de sett. The Mopeds, Doktor Kosmos, Loosegoats och vad det nu kan ha varit. Men jag mådde inte bättre.
Till slut, framåt kvällen, fick jag ställa mig i kön till telefonkiosken (minns inte om jag inte köpt min första mobiltelefon ännu, en Nokia 2110 med utdragbar antenn men utan sms-funktion, eller om jag inte vågade ta med den) och ringa hem till mamma och pappa. Dryga timmen senare kom pappa med en termos med varm choklad i och körde hem mig.
Någon dag senare uppträdde hela Wu-Tang Clan på festivalen och Daft Punk gjorde sin första – och ännu så länge enda – spelning i Sverige. Då låg jag hemma sjuk i sängen.
* * *
Vi måste våga tala om boendesituationen på landets festivaler och hur de påverkar våra fina ungdomar negativt när det kommer till skapandet av viktiga konsertminnen!
Just därför var valet självklart för mig när jag fick chansen att tävla ut ett pris till Way Out West via sponsorn Vagabond. Om du följer den här länken har du just idag chansen att vinna hotellövernattning för två personer på Scandic Crown i Göteborg fredag till söndag. Allt du behöver göra är att instagramma och hashtagga lite. Lycka till så ses vi i Göteborg. Daft Punk spelar visserligen inte, men jag tror att Koreless blir riktigt bra.,
2013-08-02 15:34:15, 2013-08-02 13:34:15