Ingen årssammanfattning av 2013 utan att nämna Breaking bad, det är ju givet, men för mig känns det extra viktigt eftersom jag har väntat med att ta mig an serien tills i höst. Såg alltså hela kalaset 2013 – från det magiska förstaavsnittet och den lite buskistintade inledande säsongen till den formidabla finalen. Mycket har skrivits redan, inte minst hos min nöjesredaktörskollega och småländska broder Emil Persson, så jag håller mig helt på klockhörnet. För årets klockmodell var förstås den som satt på Walter Whites arm hans 52:a år i livet, trumvirvel… ishallssynthackord osv… TAG Heuer Monaco!
”Klart du ska unna dig lite”
Klockan har snyggt blå urtavla och just denna färg kallas Steve McQueen…
…eftersom den gamla stilikonen hade just en sån i racingfilmen Le Mans från 1971. Wha’eva.
Och något som ännu mer befäster Monaco-klockans plats som 2013:s popkulturklocka nummer ett är att den placerats i ytterligare en fantastisk serie: mys-spännande Sherlock, där stelsnälle Doktor Watson tassar omkring med en Monaco i svart utförande runt handleden.
Monacon (i Steve McQueen-utförande tror jag) har i och med detta seglat högt upp i min-nästa-klocka-topplista, och är nu där uppe med en Jaeger LeCoultre Reverso. Vi får se, ingen stress, för 2013 var också året då jag gjorde min första riktigt maffiga klockinvestering, har ju inte visat den för er innan men here goes:
Jag presentade mig själv med en Rolex Daytona i stål från 1998. El Primero-urverk, solida ändlänkar, svart tritium-tavla osv osv. Flinar fortfarande för mig själv varje morgon när jag tar på den, det måste ju vara bra? Gav mig själv ett blått litet Bottega Veneta-armband i julklapp förresten, blir gulligt och fint ihop.,
2014-01-13 21:18:18, 2014-01-13 20:18:18