Ja, stå där och skäms i din svartvita sopighet Johan. Så går det när man inte kan posera.
* * *
Jag hoppas att jag aldrig blir helt bekväm med att ta outfitbilder på mig själv. Det känns som en såndär viktig gräns att inte gå över, som att prata om sig själv i tredje person eller att värdera musik bara utifrån hur den låter. Förstår ni egot som skulle krävas för att tänka hey, här står jag och blir fotograferad med mina snygga modekläder och det är helt rimligt. Det är som att vara svensk artist och göra musik på svenska men slänga in en fras eller ett ord på engelska, bara whatever liksom. SLUTA MED DET!
Eh, var var jag? Jo, outfitbilder. Det finns konstigt nog bara ett fåtal ratificerade poser och blickriktningar.
Så här kan det se ut när Johan Hurtig håller på.
Back to basics: du lägger upp en arm på något och blickar fundersamt i fjärran (som alltid ligger 45 grader bort). Kanske håller du i en tygpåse från Wood Wood. Solglasögonen är förstås från Sunbuddies och skjortan Comme des Garçons, skorna är Vans och brallorna är från Acne Studios.
Plötsligt ser du något lite närmare, lite mer åt sidan och vips – EN HELT ANNAN BILD!
Men vänta nu, du måste tänka efter, du för handen mot hakan i en tänkande rörelse, du skapar en helt ny outfitbild igen!
Du tröttnar på att titta åt det hållet. Du har tänkt färdigt. Du vill titta i någon ny riktning. Du sätter upp foten på stängslet. Du är en rebell! Du tittar rakt in i kameran. Du är helt jävla galen och lever efter dina egna regler, fuck aina!
Du känner dig uppfylld av tuffhet, du känner dig som en person som säger ”boom!” och bara släpper mikrofonen. Du drar på med ett vintagefilter som gör bilden lite sepiatonad! BOOM!
Du känner dig ostoppbar, du provar det förbjudna, att byta blickriktning igen. En tredje riktning! Ingen har någonsin klarat det! Men nu ska det ske, du kommer bli en legend!
Du vänder blicken inåt gatan. Men det finns inget där. Allt blir konstigt.
Du flög för nära solen. Du ville för mycket. Du får ont i magen av misslyckandekänslan, du lämnar in ditt avskedsbrev och åker hem – never to be seen again.